Varför lära barn självdisciplin (istället för lydnad)?
Skrivet av Jenny Formon
När det gäller disciplin hjälper lärarna i en Montessoriklass till att vägleda barnen på deras resa, där slutmålet är självdisciplin. När jag föreställer mig självdisciplin ser jag barnet göra självständiga "bra val" när det gäller beteende utan uppmaningar från en vuxen.
När jag tänker på självdisciplin ser jag ett barn som självständigt gör "bra val" när det gäller sitt beteende utan uppmaningar från en vuxen.
Det finns en skillnad mellan att vara självdisciplinerad och att vara lydig. Avsikten att slutföra en handling varierar mellan ett självdisciplinerat barn och ett barn som är lydigt. Det självdisciplinerade barnet kommer att slutföra en handling, oavsett vem som tittar på. Han kommer att utföra beteendet för att det är rätt sak att göra. Däremot kan ett lydigt barn följa anvisningar för att behaga en förälder, för att undvika en konsekvens eller för att få en belöning. Att vara lydig är att följa anvisningar eller kommandon från en vuxen, eller att uppvisa "bra beteenden" när en vuxen är närvarande, medan att ha självdisciplin är att göra dessa val utan närvaro eller påminnelser från vuxna.
Så hur får vi barnen att utveckla denna självdisciplin? I klassrummet pratar vi ganska mycket i våra cirklar om varför vi har de förväntningar som vi har. Ett av exemplen är att gå in i en byggnad. Jag frågar barnen: "Varför går vi i en byggnad ... oavsett om vi går i korridoren med klassen, går in i skolan med våra föräldrar eller befinner oss i en annan byggnad som inte är skolan?" De svar som barnen ger är oftast helt korrekta:
"För att vi kan skada oss om vi snubblar."
"För att vi kanske springer på någon annan och skadar dem."
"Eftersom vi kan träffa något annat och få det att falla och gå sönder, som något som är gjort av glas."
Diskussionen kan fortsätta med andra exempel också: varför vi sitter med kontroll över vår kropp i cirkeln, eller i vilken samling som helst, och varför vi sitter för att äta vilken måltid som helst. De svar som barnen ger kräver lite eftertanke från deras sida.
När lärarna har dessa beteendemässiga förväntningar i skolan, men barnet inte har samma förväntningar utanför skolan... Då får barnet dubbla budskap.
En del av poängen med denna diskussion är att belysa vikten av att veta varför vissa sociala förväntningar finns. Så jag fortsätter med en annan fråga..."Gör ni dessa saker (går in, är under kontroll i cirkeln och sitter för att äta) för att Ms Formon säger det?" Ingen hade något svar på den frågan. Sedan påminner jag barnen om alla de skäl de tidigare angett och det faktum att ingen sa "För att fröken Formon sa det" som skäl. Detta hjälper barnen att reflektera och fundera: borde vi inte agera på rätt sätt oavsett vem vi är tillsammans med - en lärare i skolan, mamma och pappa, mormor och morfar, vilken vuxen som helst, eller till och med om det inte fanns några vuxna någonstans?
När lärarna har dessa förväntningar på beteendet i skolan, men barnet inte hålls till samma förväntningar utanför skolan, kommer det att ta längre tid på hans resa mot självdisciplin. Barnet får blandade budskap om att "jag måste göra det här med ms Formon, men jag behöver inte göra det någon annan gång". Det är då lydnad kommer in i bilden. Ditt barn kanske är lydigt eftersom det kan följa våra anvisningar i skolan, men översätter han dessa handlingar till hemmet eftersom ni har samma övertygelse? Ser du den subtila skillnaden mellan att vara lydig och att ha självdisciplin?
Hemma kan du följa med på denna resa mot självdisciplin...
Hemma kan du följa med på denna resa mot självdisciplin genom att ha och följa upp lämpliga sociala beteenden. I samband med dessa förväntningar, kom ihåg vikten av att prata om varför de finns. Om du inte gör det ännu kan du överväga att börja så att ditt barn förstår varför du ger en instruktion, snarare än att bara följa den blint (återigen skillnaden mellan lydnad och självdisciplin.) Till exempel skulle du kunna säga till ditt barn:
"Jag håller dig i handen på parkeringsplatsen så att jag kan hjälpa dig att vara säker. Bilarna kanske inte kan se dig."
"Vänligen tala tystare i byggnaden, det finns andra personer som arbetar här."
På en restaurang: "Du får sitta på din stol, så att andra också kan njuta av sin middag runt omkring oss."
Vi håller våra barn till sociala förväntningar som inte bara finns i skolan utan på alla områden i livet. När allt kommer omkring, är det inte livet vi förbereder dem för?
Jenny Formon har arbetat på Charlotte Montessori sedan 1995. Hon tycker om att vara i klassrummet och att dela med sig av Montessorifilosofin till andra. Jenny skriver tillsammans med sina lärarkollegor för sin skolas blogg på: http://www.charlottemontessori.com.
