Från Maria Montessoris hjärta
Maria Montessori, Italiens första kvinnliga läkare, framstående pedagog och författare, ägnade nästan femtio år av sitt liv åt att undersöka barnet och omständigheter som är mest gynnsamma för barns utveckling. Dessa omständigheter utgör vad som allmänt kallas "Montessori-metoden."
Montessoris största bidrag
Men i en mycket verklig mening är hennes största bidrag egentligen inte utbildning alls. Det är en djupgående syn på barndomens roll i människans liv, en i stort sett okänd vision av den djupaste, mest kraftfulla kraften i människan, en kraft av spontan själsutveckling som lättast kan observeras i barndomen.
Educere - att leda ut inifrån
En djupare förståelse av Montessoris stora kärlek och omsorg om barnet och hela mänskligheten, och en djupare analys av hennes idéer leder fram till en helt ny syn på utbildning, som vi kanske vill kalla hjärtats utbildning. Den bygger på det latinska ordet educere, som betyder att leda ut inifrån. Det handlar inte om att hälla in fasta mängder information i barnet, som barnet sedan måste spotta ur sig på prov, utan om att locka fram det som redan finns inombords. Det handlar om den spontana kraften i själva livet som utvecklas i naturliga utvecklingscykler.
Maria Montessori gav världen, genom sitt mångåriga arbete med barn, en ny syn på de tidiga barndomsårens betydelse för människans utveckling. Trots internationellt erkännande för sitt arbete protesterade hon mot att bli kallad en viktig pedagog. Hon menade att hon bara var en tolk för barnet. Hon hade inte uppfunnit någon pedagogisk metod, hon hade upptäckt barnets sanna natur, när det får utvecklas fritt och naturligt.
Sanna egenskaper hos barnet
Som ett resultat av många års vetenskapliga observationer, och kanske ännu viktigare, den skarpsinniga tolkningen av vad hon såg, upptäckte hon vad hon trodde var de verkliga egenskaperna hos det lilla barnet. Bland de viktigaste egenskaperna nämnde hon
- Fantastisk förmåga att koncentrera sig och upprepa aktiviteter som är av stort intresse på specifika utvecklingsnivåer
- Vilja och förmåga att göra val
- Vilja och förmåga att återställa ordningen och plocka undan saker
- Föredrar attarbeta med läromedel framför att leka med leksaker
- Likgiltighet inför belöningar och bestraffningar
- Kärlek till tystnad
- Djup känsla av värdighet
- Självdisciplin
- Spontant intresse för att skriva och läsa vid ungefär fyra års ålder
- Känsla av glädje och styrka från lämpligt arbete
Dessa egenskaper är fortfarande verksamma!
Jag ser dessa egenskaper tydligt i arbetet när jag besöker Montessoriskolor. Fokusnivån, vänligheten och kamratskapet är fantastiska. Prestationsnivån i de akademiska ämnena, i läsning, skrivning och matematik är som den ska vara. När materialet finns där för barnen, upplagt i logisk ordning som inbjudande lektioner som leder till att man behärskar ett steg i taget, då gör barnen framsteg. Och det är inte påtvingat. Det är verkligen en spontan utveckling. Den kommer djupt inifrån. Barnen arbetar för att de vill. Deras behov av mental näring tillgodoses. De älskar att ägna sig åt sitt eget arbete, som är inget mindre än deras egen utveckling!
Varför har vi inte märkt det?
Den fråga jag alltid ställer mig är varför vi inte har lagt märke till dessa fantastiska egenskaper? Varför tror vi att barn har kort uppmärksamhetstid och alltid hittar på bus? Det handlar om det enkla faktum att Som vetenskapsman ville Montessori se vad barnen spontant visade henne om deras sanna natur. Hon skapade en miljö med möbler och aktiviteter som var anpassade för deras ålder och lät dem själva se vad de skulle göra.
Vad barnen gjorde i den förberedda miljön förvånade henne och har fortsatt att förvåna människor över hela världen under de senaste 100 åren. Ändå underskattar vi på något sätt vilka våra barn är och vad de kan göra. Om man tänker efter så vill barn lära sig. De vill kunna göra saker själva. Hjärtat slår. Lungorna andas. Vi behöver inte lära våra barns organ att göra det som de är byggda för att göra. Hjärnan lär sig. Varför skulle vi tro att vi måste lära ut allt som barnet lär sig? Vi förbereder inte luften som våra barn andas. Vi behöver inte lära hjärtat hur det ska slå. Vi måste ha större tilltro till att barnet lär sig när vi placerar det i en rik, förberedd miljö i hemmet eller i skolan.
Utvecklingsstadier
Montessori identifierade stadier i barns utveckling som ger oss viktiga milstolpar som kräver olika typer av intelligent omsorg. Först har vi perioden från befruktningen till sju års ålder, som kallas det absorberande sinnet. Under denna period i livet suger barnet åt sig från omgivningen som en svamp och bygger upp sig själv av de idéer, känslor och erfarenheter som finns i omgivningen. Montessori kallar denna fantastiska självutveckling för ett slags mental kemi. Det är ett kraftfullt stadium under vilket barnets arbete bygger upp självet, och det är just detta stadium som har varit relativt oidentifierat tills Montessori kom och kraftfullt riktade vår uppmärksamhet mot det. Vi är vana vid att tänka på barnet i grundskolan som måste studera och memorera för att lära sig. Men under de första levnadsåren är det så mycket enklare!
Varje barn har ett geni
Den kloke rektorn för en Montessoriskola sa en gång: "Vi vet alla att varje barn inte är ett geni, men jag hävdar att varje barn har ett geni... potentialen i sin identitet. Liksom varje blomma har fröet inom sig för att uppfylla sitt öde, så tror jag att det inom varje barn finns en ritning över dess öde tillsammans med resurserna för att förverkliga det." Det var ett så hoppfullt budskap som fortsätter att inspirera mig när jag besöker Montessori-klassrum runt om i världen.
Vi vet att huruvida en blomma blommar eller inte beror på jordens bördighet, solen och regnet. Så vilka är de mentala och andliga näringsämnen som våra barn behöver för att förverkliga sin potential? Vi vet att de behöver vår kärlek och vårt stöd. De behöver mental näring från en noggrant förberedd miljö fylld med åldersanpassat material som ger verkliga och intressanta utmaningar. De behöver friheten att följa sina intressen och förmågor precis så långt som de klarar av att gå. De behöverfrihet att välja, frihet att röra sig och de behöver vår respekt för deras unika individualitet.
Hur våra skolor kan hålla tillbaka barnen
Jag råkade höra ett samtal på en lokal restaurang som förbluffade mig. Det var en förskollärare som berättade om en present i form av en låda kritor till sin klass. Barnen var uppspelta och började räkna dem. Rektorn på skolan råkade komma in när barnen var uppe i 80-talet och alla stämde in i varje siffra. Rektorn sa till läraren utan omsvep att hon var tvungen att sluta. Barn skulle bara kunna räkna upp till 20!
Det verkar som om man i alltför många fall kväver det geni som finns inom barnet och går mot att lära sig utantill för att passa den vuxnes idé om en läroplan för varje månad under varje år. Under min personliga lärarkarriär har jag undervisat barn från alla ändar av spektrumet, från certifierade genier till barn med allvarliga utvecklingsförseningar, och jag har sällan eller aldrig sett två barn i exakt samma ålder på exakt samma nivå i någonting. Här ser vi två barn i samma ålder, det ena upptaget med att läsa ord, det andra upptaget med att lära sig använda knappramen.
Låt oss aldrig underskatta vad våra barn kan göra!
Det ärså lätt för oss att underskatta barns beredskap, kapacitet och iver att lära. Men medvetandets öppenhet under de första sju åren är ett tillfälle som inte får missas. Under denna period är lärandet enkelt och utan ansträngning. Det är först när det förnuftiga sinnet utvecklas vid ungefär sju års ålder som inlärningen blir en medveten ansträngning. Det finns så mycket vi kan göra med praktiska material och aktiviteter som barn flockas kring, som gör det möjligt att utnyttja den fulla potentialen under dessa viktiga tidiga år. På bilden till vänster ser vi barn som bygger mängder och symboler från 1 till 9 999. Till höger bygger en femåring meningar med det rörliga alfabetet. Samma dag som jag tog det här fotot frågade hon mig om hon kunde lära mig hur man bygger en mening. Jag blev jätteglad och tackade ja direkt! Jag satt precis bredvid henne och lyssnade på hur hon förklarade för mig varje steg av vad hon gjorde, ljudade orden eller använde användbara ord som "the" och "was" i sin mening samt lämnade utrymme mellan orden).
Förskolepedagogik som självkonstruktion
Den kanske viktigaste punkten är attföräldrar och lärare, med all sin kärlek och allt sitt stöd, inte skapar ett barns sinne. Barnet konstruerar sig självt av det material som står till buds, det som solen, regnet och den bördiga jorden i omgivningen ger. När Montessori observerade och lärde sig om de ofta okända egenskaperna hos det lilla barnet, urskiljde hon vad hon trodde var processerna i denna autokonstruktion. Hon skrev att "Vår första lärare kommer därför att vara barnet självt, eller snarare den vitala drift ... som leder honom omedvetet. Inte vad vi kallar barnets vilja, utan den mystiska vilja som styr hans bildning - detta måste vara vår guide."
Utbildning som avslöjande och utveckling av andlig energi
Montessori trodde på den unika kraft som finns inom det lilla barnet. Denna kraft är naturens levande energi som verkar i barnets utveckling. Uppmärksamhet på denna inre kraft, snarare än på en läroplan med fakta och färdigheter, förändrar allt i utbildningsekvationen. Hon skrev att lärarens mål inte så mycket var att förmedla kunskap som att avslöja och utveckla andlig energi. Framgångsrika hem och klassrum ger barnen frihet att nå ut och förstå sin potential, och att utvecklas spontant, i den takt som naturen föreskriver.
Nästa veckas blogg
Under de kommande veckorna kommer vi att tala om nästa fas , från sex till tolv, då inlärning är barnets främsta intresse och den mentala kapaciteten utvecklas snabbt under de värdefulla åren före puberteten.
