Tystnadens kraft

25 september 2023

När jag är med ett eller flera barn ställer jag mig ofta frågan om jag kan vara tyst.

Som jag har sagt till de hundratals barn som jag har haft glädjen att vara tillsammans med genom åren: "Det är lätt att göra ljud, med våra kroppar och våra ord....men det är svårare att få våra kroppar att bli stilla."

Och vi praktiserar detta som en lek tillsammans. Det är en utmaning att komma till ro, att känna vilka delar av oss som rör sig, att förnimma var ljudet kommer ifrån inom oss. Att expandera ut med vår andning och att lyssna. Om du är bekant med Maria Montessori kanske den här leken känns bekant för dig.

Som vuxna tycker jag att vi har svårare för tystnad och stillhet, men vi kanske förväntar oss att våra barn ska bli det. I själva verket kan ljuden från oss bli bakgrundsljud i våra barns liv.

Jag har ofta observerat detta under årens lopp, både inom mig själv och när jag arbetar med föräldrar, mor- och farföräldrar, vårdgivare och barn. Det är som om prat och rörelse är en vana för hur vi känner att vi behöver vara tillsammans med andra. Men när jag tittar närmare på saken är min känsla att denna oro är en reaktion på barnets tysta närvaro.

Om du kan komma till ro i din kropp, sitta, andas och observera, kommer ditt barn att ha större frihet i det utrymme du befinner dig i. För ord och handlingar fyller utrymme, eller hur?

Därför kommer jag med denna reflektion till er med en uppmaning att lyssna mer, tala mindre. Vara mer, göra mindre. På ett mjukt sätt bara öva på att göra motsatsen till vad som är vana.

Vad du kanske märker är att alla ord som sägs är mer baserade på det förflutna och framtiden, och att tystnaden finns här och nu.

Om du inte är säker på hur det kan se ut kan du sitta tyst och observera ditt barn. De hjälper oss att minnas.